Sociala medier och cash – Social+Cash

För två veckor sedan höll Disruptive Media i en konferens med namnet Social+Cash. Temat för dagen var hur man omvandlar de relationer och det engagemang som skapas i sociala medier till intäkter och vinst. Men om sanningen ska fram är vi inte riktigt där än. De flesta av oss som sysslar med sociala medier är övertygade om att det lönar sig att lyssna, synas och bygga relationer i sociala medier. Dessutom är det fler som inser att det mer eller mindre kommer att bli en nödvändighet i framtiden. Det går helt enkelt inte att strunta i sociala medier. Det svåra är att övertyga folk om att det inte handlar om ROI (return on investment) i traditionell mening.

Idag vet de flesta vad sociala medier är. Mina föräldrar har till exempel varsitt Facebook-konto, men behöver samtidigt hjälp med att uppdatera virusskydd. Vare sig man vill det eller inte så är sociala medier på god väg att bli mainstream. För många är de redan idag mer självklara än dagstidningar och radio.

Samtidigt som sociala medier håller på att bli en självklarhet för allt fler så sker utvecklingen med en stor dos skepsis från flera håll. Och frågan som göder allt tvivel är naturligtvis ”Hur vet vi att det är ekonomiskt lönsamt att satsa på sociala medier?” Ja, svara på det. Gärna på under en minut. – Nej, tänkte väl.

Chris Heuer, grundare av Social Media Club och dagens huvudtalare, hade däremot ett enkelt men väldigt kärnfullt svar på den frågan. Det handlar om att omvärdera begreppet avkastning. För det första hävdade han att traditionell marknadsföring ger oss en uppfattning om högre avkastning eftersom det handlar om ett konkret utbyte av tjänster och (framförallt) pengar. Men med sociala medier handlar det inte om ett sådant traditionellt utbyte.

Panelen med Johan Ronnestam, Jerry Silfwer och Kristina Carlsson utvecklade det hela och gjorde det lite mer konkret. Precis som Jerry Silfwer uttryckte det är det idag väldigt svårt (och kanske till och med onödigt) att visa på att en viss aktivitet i sociala medier ger en viss avkastning. Värdet av att ha en ambassadör som förespråkar ditt varumärke eller din produkt kan nämligen vara så mycket mer värt.

Fredrik Stenbeck från Silverbakk, som var inbjuden för att prata om hur man effektivt bevakar sociala medier, var inne på samma spår. Hans resonemang gick ut på att relationen är själva valutan, och att det gäller att välja vad man gör med relationen för att kunna veta dess värde. Så har det alltid varit, men skillnaden är att det nu finns flerfaldigt många fler plattformar att bygga och nära dessa relationer.

Men kom vi då fram till något svar på frågan hur man tjänar pengar på sociala medier? Nej, naturligtvis inte. Men Social+Cash gjorde att fler kom närmre ett svar på den frågan. Vi som jobbar med sociala medier vet att det finns ett svar, men än så länge har jag inte hört någon svara på frågan utan att behöva förklara värdet av relationer.

Här hittar ni Chris Heuers presentation på slideshare. Och här är en något gammal men användbar ”guide” för att mäta ROI i sociala medier.

Stjärnkonsulternas marknad?

PR-branschen har inte lika många ”stjärnor” som reklambranschen. Jag tror mig veta att så varit fallet under en längre tid (jag måste tillägga att jag är relativt nybakad som konsult). Reklambranschen är bättre på att födda stjärnkreatörer. Den där kreatören som ensam kan locka till sig mängder av kunder. En enkel googlesökning ger mängder av träffar och alla syftar till reklamare.

Visserligen har det alltid funnits stjärnkonsulter även inom PR. Tänk Jerry Bergström, Peje Emilsson eller Anders Halvarsson. Skillnaden är dock att det, rätta mig om jag har fel, känns som om dessa blir bedömda lika mycket utifrån parametrarna affärsmannaskap och förmåga att skapa och sedan driva ett framgångsrikt företag. Lite mer klassiskt manligt ryggdunkande liksom.

Jag tycker mig däremot märka en skillnad på senare tid. Jag skulle vilja spåra ändringen i stort sett enkom till Social Medier. Här finns (äntligen?) en arena för PR/kommunikation/sociala medier/strategi(what have you)-konsulter att synas mer påtagligt. Vägen från konsult till konsument krymper markant och de råd som ges får mer direkt(eller i alla fall synlig) effekt. Framförallt blir konsulterna SYNLIGA. Konsulterna har tagit steget från backstage ut på arenan. De blir enklare att se huruvida de var bra. Råd som ges kan mer ofta än förut spåras till hur ett företag/organisation/person/ beter sig och för sig i de sociala medierna. Korrelationen råd/action blir mer synlig för alla. Jag gillar det, bort från Hokus Pokus, Hysch Hysch, Puppet Master, Spinn, Fad King etc. Transparens är ett ord på de flestas läppar, och det bör väl gälla PR-branschen likväl som de företag vi konsultar för?

Det är, i synnerhet eftersom vår bransch i stor sett saknar gemensamma mätmetoder, svårare inom PR än reklam att se direkt samband mellan en enskild konsults arbete och ett lyckat arbete. Men, det blir lite enklare när det kommer till konsulter som arbetar och intresserar sig för sociala medier.

Johan Hedberg, Brit Stakston, Niklas Strandh, Jerry Silfver, Judith Wolst. Listan kan göras längre på ”PR”-konsulter som antingen rekryterats på grund av sitt eget varumärke inom SoMe eller stärkt sin egen byrås varumärke genom det samma. Johan Hedbergs Early October köptes upp av Springtime, Niklas Strandh lierade (?) sig med JMW, Jerry Silfwer är Dr. Spinn, Judith Wolst är Online PR och Brit Staktson är ”Fröken transperens” (Citat från Realconf).

Det ska bli mycket intressant att se vad detta får för konsekvenser för byråerna och branschen i stort. Är vi på väg mot ett ökat kringhoppande? Kommer konsulter stanna än kortare på respektive byrå? Kommer konsulternas varumärken bli större än byråernas? Vad tror ni? Diskutera med oss här eller på twitter.com/pratpr.

Edward Bernays - innan sociala medier

ROE

Titt som tätt blossar mer eller mindre heta diskussioner upp om hur du ska mäta värdet av kommunikationsinsatser på nätet eller i social media som mer eller mindre betecknar det mesta på nätet idag. Bra exempel var onsdagens inlägg på Mindpark av medieananalytikern Olle Lidbom. Ett ytterst relevant inlägg i debatten, vars kärnfråga kan sammanfattas med var är pengarna? En fråga som alldeles för sällan ställs. Vi pratar gärna om Nexttopia och att Facebook skulle vara det fjärde största landet i världen om det var nu var ett land. Vilket ger diskussionerna om social media en nästan religiös prägel. Som bekant så är utgångspunkten för mätning av dina insatser att besvara frågan om huruvida den generade mer inkomster eller inte. De senaste åren har vi av naturliga skäl sett diverse teorier om hur du ska mäta insatser i de sociala medierna florera. Vissa bra andra mindre bra, personligen gillar jag synsätt där du utgår ifrån ROE (Return Of Engagement) som ett komplement till den gamla klassikern ROI. För de intresserade finns två bra inlägg om det här och här. I korthet bygger det på att du på i social media bygger engagemang för ditt företag. Ett ökat sådant är vad du får tillbaka på din investering, som är att du avsätter tid och pengar på att bevaka insatserna. Mäter gör du igenom att titta på om antalet kommentarer, uppladdningar har ökat över tid.

Ingen stor nyhet att nätet främst bygger engagemang, likeabilty och andra positiva buzzwords. Men det är faktiskt ett konkret sätt att titta på vad de sociala medierna kan ge. Samtidigt är det viktigt att alltid var öppen med att det kunder primärt kan vinna är engagemang, som på sikt mycket väl kan bli pengar, inte snabba cash. Så istället för att berätta att e-post är gammeldags för de digitala immigranterna bör du berätta om ROE. För att sedan skapa en strategi för hur den ska bli så stor som möjligt. För det finns en stor potential i de sociala medierna som rätt använd på sikt kan stärka affärer. Om din närvaro bygger på konversation är du på god väg. Men det glädjer mig att den i bland något hallelujaartade diskussion genom intelligenta och kritiska röster blir mer seriös.  Att det sedan kräver både briljant strategi och stor kreativitet för att få en stor ROE är en annan historia, som jag förhoppningsvis får anledning att återkomma till.

P.S Att onsdagens inlägg på Mindpark givit reaktioner i den sfär som skriver om dessa frågor kan ni se här. Personligen tycker jag nog att Lidbom missuppfattas en aning i inlägget. Men som sagt en diskussion är mer än välkommen.

”The Future of News”

I dagarna har Porter Novelli släppt rapporten Intelligent Dialog ”The Future of News”. En undersökning om hur sociala medier utmanar, hotar och för evigt förändrar skapande och distribution av nyheter. Ladda ner den här . Rapporten ger en omfattande analys av hur plattformar som Twitter, Facebook och bloggar omkullkastar rollen och ändrar definitionen av nyheter i det moderna samhället.

Framtiden för nyheterna är fylld med paradoxer. En är, att den mobila tekniken har lett till att vi får en ökad medborgarjournalistik, som i sin tur har gett upphov till fler frågor om trovärdigheten hos nyhetskällorna. Även om allmänheten fortfarande vill ha journalistiska nyheter verkar de inte vilja betala för journalisternas arbete.

En annan är det potentiella ”nyheternas eko-system” som håller på att arta sig och som bygger på nya nyhetsvarumärken uppstår. Dessa har expertis och trovärdighet att skapa egna nyheter och/eller verifiera andra källor. Och de har kompetens att locka till sig uppmärksamhet från människor som betyder något för dem, oavsett om det är en nischad målgrupper eller massmarknaden.

Världen befinner sig i ett paradigmskifte eller på gränsen till det, där det digitala samhället integreras med det analoga. Frågetecknen är fortfarande många och svaren är få. Rapporten ger ändå en god överblick av hur framtidens nyheter kommer formas.

Gabriella Finnborg, vd

Prat PR är representant för Porter Novelli i Sverige

"The Future of News"

I dagarna har Porter Novelli släppt rapporten Intelligent Dialog ”The Future of News”. En undersökning om hur sociala medier utmanar, hotar och för evigt förändrar skapande och distribution av nyheter. Ladda ner den här . Rapporten ger en omfattande analys av hur plattformar som Twitter, Facebook och bloggar omkullkastar rollen och ändrar definitionen av nyheter i det moderna samhället.

Framtiden för nyheterna är fylld med paradoxer. En är, att den mobila tekniken har lett till att vi får en ökad medborgarjournalistik, som i sin tur har gett upphov till fler frågor om trovärdigheten hos nyhetskällorna. Även om allmänheten fortfarande vill ha journalistiska nyheter verkar de inte vilja betala för journalisternas arbete.

En annan är det potentiella ”nyheternas eko-system” som håller på att arta sig och som bygger på nya nyhetsvarumärken uppstår. Dessa har expertis och trovärdighet att skapa egna nyheter och/eller verifiera andra källor. Och de har kompetens att locka till sig uppmärksamhet från människor som betyder något för dem, oavsett om det är en nischad målgrupper eller massmarknaden.

Världen befinner sig i ett paradigmskifte eller på gränsen till det, där det digitala samhället integreras med det analoga. Frågetecknen är fortfarande många och svaren är få. Rapporten ger ändå en god överblick av hur framtidens nyheter kommer formas.

Gabriella Finnborg, vd

Prat PR är representant för Porter Novelli i Sverige

Almedalsveckan – Hannes första dag

Mitt första seminarium under gårdagen var TidningsUtgivarnas seminarium om hur bloggar påverkade valet i USA 2008 och även hur sociala medier kommer att påverka valet i Sverige 2010.

TidningsUtgivarna hade inte sparat på krutet och hade flugit in Huffington Posts cherfredaktör Katherine Zalewski, som enligt många var en av faktorerna till Obamas vinst i november 2008. Zalewski var självsäker och lite jagvetverkligenmerändig-aktig på ett sätt som man oftast ser hos amerikaner. Hon pratade mycket om att Huffington Post på grund av sina 200 bloggare publicerar så extremt mycket mer information än vad traditionella medier gör. De har en relativt, för att vara en ”blogg”, stor redaktion som arbetar heltid på tidningen med att lyfta fram de nyheter som får flest läsare.

Innehållet är i princip läsarstyrt. Huffington Post kontrollerar ständigt vilka storys som är de mest lästa och lyfter fram dem. De bygger även sina storylines på samma sätt. En artikel som får väldigt många klick följs upp, följs upp och följs upp tills intresset bland läsarna dalar.

Intressant? Nja. Brännande? Nej. Zalewski var som sagt inspirerade, charmig och intressant, men jag saknade diskussioner kring vad som egentligen skiljer Huffington Post från en traditionell webbtidning? De nosade vid ämnet, men diskussionen fördjupades aldrig. En uppenbar skillnad mellan Huffington och tradmedia är att de förra använder sig av medborgarjournalistik i hög grad, men de redaktionella produkterna? Är det egentligen någon skillnad? Läs även Rolf van den Brinks kommentar.

Del 2 av seminariet bjöd på en debatt mellan Jessica Ritzén, från den numera nedlagda Fattigbloggen, Per Schlingmann (m), Ibrahim Baylan (s), Karin Petterson, Fokus och Birger Östberg, Westander PR. Debatten modererades av Cecilia Garme. Hon var lite mesig. Varje gång debattörerna var på väg in i något intressant, tappades det bort och Garme lyckades inte styra tillbaks dem.

Det som var mest intressant under seminariet var Baylans fråga ”Vilka orkar vara kvar om sociala medier blir en för stor del i varje politikers liv?”. Baylans åsikt verkade vara att sociala medier är en skvallertidning. En interaktiv HäntExtra. Han menade att om det ständigt fanns ett krav på att blotta sitt privatliv, och om detta blev ett krav för att vara politiker, skulle vissa människor ta avstånd ifrån det politiska livet enbart av den anledningen. Birger Östberg kontrar med klyschan att det privata är politiskt.

En vettigare åsikt kom fram genom Petterson som menade att poängen med sociala medier inte är att man ska skriva om vad man ätit till frukost, när och vad man tvättar, eller vad man ser på TV utan att det ska användas för att utöka möjligheterna till interaktion och konversation mellan makthavare och folket. ”Det spelar ingen roll hur många inlägg man gör eller hur många followers man har på exempelvis Twitter. Det är konversationen som är det meningsfulla!”. Faktiskt ett mycket intressant seminarium.

Resten av dagen spenderade jag på ett seminarium om grön IT som hölls av Dialect och ett ytterst intetsägande seminarium om varför vilka skolor lyckas och andra inte, arrangerat av SKL.

Gammalt?