Archive for september, 2009

Verklighetens folk

september 25, 2009

En gång i tiden levde jag i en tro att Göran Hägglund var den där intelligenta partiledaren för det lilla marginella partiet med omoderna åsikter. Efter hans senaste vecka i mediefokus har jag tänkt om, han är fortfarande ledare för ett litet marginellt parti med omoderna åsikter, men jag betraktar honom numera som en vanlig politiker. Ett fokus som väl förmodligen kom fram i går i programmet Debatt som är SVT:s flaggskepp när det gäller höstens tv-trend  – ofrivillig komik. Hans utspel om verklighetens folk och den nya överheten tror jag inte var illa genomtänkt rent kommunikativt. För det första känns hans resonemang om den stora massa han fördomsfullt beskriver allt för desperat. Den grupp han beskriver, som i själva verket är ett en stor mängd olika målgrupper, lägger lika mycket märke till hans utspel som de som läser Dan Jönssons senaste krönika i DN Kultur.

Samtidigt förstår jag honom. Hans parti är illa ute och han vill nå nya segment. Problemet är att de nya segmenten ägs av Moderaterna och Socialdemokraterna men nu vill Hägglund tillförskansa sig en del av kakan. Men då krävs en betydligt mer genomtänkt strategi. Att använda begrepp som kulturvänstern skapar på sin höjd en axelryckning i Höör. Hans utspel känns mest stressat och Kristdemokraternas profil som tidigare var relativt tydlig blir nu mest luddig och är det något de tusentals olika varianterna av ”verklighetens folk” har gemensamt så är det att de gillar tydliga alternativ. Nej, jag tror Göran Hägglund får bakläxa vad det gäller kommunikationsarbete, kanske kan han få låna lite böcker av Per Schlingmann?

Efter att ha sett underhållningsprogrammet Debatt i går slår det mig att Linda Skugge allt som ofta representerar villa-medelklassen. Tror att det hade varit förtjänstfullt om perspektivet breddas med fler talespersoner, Sollentuna skiljer sig trots allt en hel del från andra områden utanför Storstockholm.

P.S. Ett tips till Göran Hägglund: kolla upp begreppet aspirationsmålgrupp, rätt använt kan det vara användbart i kommunikativa syften.

Annonser

Mest intressant just nu – Saltå Kvarn vs. COOP

september 23, 2009

Ett kort tips om en mycket intressant disussion på twitter.

Bakgrund: COOP vill att Saltå Kvarn sänker priserna på sina produkter. Saltå Kvarn vägrar. Dispyten är igång. Detta är inget ovanligt. Prisdiskussioner är vanligt förekommande mellan återförsäljare och producenter. Men, det intressanta och ovanliga är att Saltå Kvarn, som sedan länge är kända för sitt engagemang på webben genom Johan Unungers blogg, twitter etc. pressar COOP i alla sina kanaler.

Johan Ununger började så här
salta-coop-1

Inlägget plockades upp av Foodwire, där Stellan Löfving frågar om han får citera Johan Ununger ang. detta. Det fick han vilket ledde till att Foodwire kablade ut nyheten. Efter ytterligare tweets från Saltå Kvarn spred sig allt snabbt. Den retweetades av många, både med sympatier och ifrågasättanden men med en övervägande majoritet av sympatier.

Intressant på många sätt, inte minst eftersom det visar på att den transparens och öppenhet som Saltå Kvarn arbetar efter väcker intresse. Transparens är ett ord på allas läppar, men för att väcka Saltå Kvarns agerande ska väcka sådana reaktioner kan det idag inte finnas många som lever som de lär!

Det får mig även att undra vad COOP är rädda för? De flesta borde veta om att de stora kedjorna vill pressa priser för att sälja mer. De flesta borde även veta om att det i fall av prisdiskussioner inte alltid finns koncensus mellan parterna. Varför svara de inte (vilket de inte gjort i skrivande stund). I alla, nåja, i nästan, alla fall är det bättre att visa att man lyssnar, vet vad som sker och svarar än att trycka huvudet i sanden.

Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen.

Twestivalbesökare anfallna av facebook-flashmob

september 18, 2009

I förra veckan hölls evenemanget Twestival över hela världen. Jag har redan skrivit om det en gång och ska därför inte tjata. Det jag däremot vill skriva om är ett intressant exempel på hur bloggande, om det är välskrivet, tajmat och roligt, kan få sig en rejäl skjuts av twitter och Facebook. Inget nytt, men tydliga exempel är alltid bra.

Våra kollegor på Porter Novelli’s Londonkontor var även de drivande i arrangemanget av LDNTwestival. Under kvällen som LDNTwestival gick av stapeln skrev Jon Bridgen ett inlägg om hur besökarna av kvällens twestival blivit påhoppade av en Flashmob bestående av arga facebookanghängare. Inlägget är faktistk roligt och bra skrivet, trots att det låter liet väl ”webb 2.0-människor skrattar åt interna saker och nördar ner sig”-aktigt. Totalt påhittat, osannolikt men lyckades fånga många karakteristika som utmärker Twtiter-folk och Facebook-folk.

Jons blogg The Oracle Speaks är ny, bara ett par veckor gammal. Trots detta fick inlägget om slagsmålet  2500 träffar innan lunch samma dag det publicerades. Idag, en vecka senare har 4500 personer klickat på inlägget. Vad var då hemligheten bakom framgången?

1. Timing – inlägget kom samtidigt som LDNTwestival höll på. Alla som var på evenemanget kollade självklart upp vad som skrivits om det under tiden, och efter att det var klart vilket gjorde att taggarna ”LDNTwestival”, twitter och Facebook självklart drog en del trafik.

2. Hashtaggen #ldntwestival var populär under tiden. Jon la självklart till hashtaggen när han twittrade ut sitt inlägg.

3. Populära twittrare och bloggare länkade. Eftersom LDNTwestival var besökt av många inflytelserika twittrare och bloggare spred sig ordet om inlägget som en löpeld.

4. Kreativ höjd. Inlägget är roligt, driver med många av de karkateristika som kännetecknar twitter-communityn och spelar även på en rolig (och existerande) tanke om en viss antagonism mellan de som föredrar Twitter och de som föredrar Facebook.

Några enkla konkreta tips. Inget nytt eller revolutionerande, men som sagt är det alltid bra med riktiga, down to IRL-exempel (?).

Kajsa Ankas kusin

september 17, 2009

I går morse när jag loggade in på min Twitter trodde jag för en kort stund att jag av misstag råkat lägga till en massa Disney-nördar bland mina followers och att dessa hade funnit Kajsa Ankas okända kusin. Nu vet jag bättre, för vad alla refererade till var tv-serien Svenska Hollywoodfruars egen David Brent –  Anna Anka och hennes inlägg på den professionaliserade varianten av Flashback, Newsmill. Ett inlägg som framför allt diskuterades, länkades och kommenterades på nätet men även på radion och förmodligen snart i en tv soffa nära dig. Att gissa på att inslag från Svenska Hollywoodfruar kommer att bli framtida youtubeklassiker känns inte allt för djärvt.  Jag tänker inte diskutera innehållet i fru Ankas förvirrade artikel det görs redan av personer som är betydligt skarpare än den här pennan.

Det intressanta ur ett kommunikativt perspektiv är naturligtvis genomslaget. I en tid då konsulter mer än gärna rekommenderar sina kunder att vara på nätet är inte frågan om du ska vara där relevant längre. Frågorna är snarare, vad ska jag göra där och hur blir jag sedd? För vad alla vill oavsett agenda är bli kommenterade, länkade och diskuterade. De flesta vill förmodligen bli det på lite annorlunda vis än Anna Anka, men hennes dygn på nätet visar återigen att de flesta vill bli underhållna och lite provocerade för att bli intresserade (gulligt funkar också). Naturligtvis så hjälps fru Anka av att till och med förskolelärare är medietränade idag. I ett medielandskap som ofta är kvävande tråkigt sticker naturligtvis en person med medeltida åsikter ut. Ta vår statsminister som exepmel: en korrekt och väldigt professionell person men till skillnad från sin företrädare på posten så kommer han inte att skapa några framtida youtubeklassiker. Nu rekommenderar jag ingen att skriva förvirrade artiklar eller prata skit om sina kolleger framför kameran. Men endast en närvaro räcker inte om du vill tränga igenom det kompakta mediebruset. Men om nätet ska vara en tillgång som pr-verktyg måste du sticka ut på något sätt och säga vad manvill om fru Anka, men att sticka ut lyckades hon med.

P.S Grafen på Google Trends för Anna Anka är intressant begreppet noll till hundra får ett ansikte och vi kan konstatera att hon populärast i Skåne.

ROE

september 11, 2009

Titt som tätt blossar mer eller mindre heta diskussioner upp om hur du ska mäta värdet av kommunikationsinsatser på nätet eller i social media som mer eller mindre betecknar det mesta på nätet idag. Bra exempel var onsdagens inlägg på Mindpark av medieananalytikern Olle Lidbom. Ett ytterst relevant inlägg i debatten, vars kärnfråga kan sammanfattas med var är pengarna? En fråga som alldeles för sällan ställs. Vi pratar gärna om Nexttopia och att Facebook skulle vara det fjärde största landet i världen om det var nu var ett land. Vilket ger diskussionerna om social media en nästan religiös prägel. Som bekant så är utgångspunkten för mätning av dina insatser att besvara frågan om huruvida den generade mer inkomster eller inte. De senaste åren har vi av naturliga skäl sett diverse teorier om hur du ska mäta insatser i de sociala medierna florera. Vissa bra andra mindre bra, personligen gillar jag synsätt där du utgår ifrån ROE (Return Of Engagement) som ett komplement till den gamla klassikern ROI. För de intresserade finns två bra inlägg om det här och här. I korthet bygger det på att du på i social media bygger engagemang för ditt företag. Ett ökat sådant är vad du får tillbaka på din investering, som är att du avsätter tid och pengar på att bevaka insatserna. Mäter gör du igenom att titta på om antalet kommentarer, uppladdningar har ökat över tid.

Ingen stor nyhet att nätet främst bygger engagemang, likeabilty och andra positiva buzzwords. Men det är faktiskt ett konkret sätt att titta på vad de sociala medierna kan ge. Samtidigt är det viktigt att alltid var öppen med att det kunder primärt kan vinna är engagemang, som på sikt mycket väl kan bli pengar, inte snabba cash. Så istället för att berätta att e-post är gammeldags för de digitala immigranterna bör du berätta om ROE. För att sedan skapa en strategi för hur den ska bli så stor som möjligt. För det finns en stor potential i de sociala medierna som rätt använd på sikt kan stärka affärer. Om din närvaro bygger på konversation är du på god väg. Men det glädjer mig att den i bland något hallelujaartade diskussion genom intelligenta och kritiska röster blir mer seriös.  Att det sedan kräver både briljant strategi och stor kreativitet för att få en stor ROE är en annan historia, som jag förhoppningsvis får anledning att återkomma till.

P.S Att onsdagens inlägg på Mindpark givit reaktioner i den sfär som skriver om dessa frågor kan ni se här. Personligen tycker jag nog att Lidbom missuppfattas en aning i inlägget. Men som sagt en diskussion är mer än välkommen.

Den svenska pr-byråkartan ritas om

september 10, 2009

Den svenska pr- och kommunikationsbranschen ger för närvarande ett ganska spretigt intryck och byråkartan håller på att ritas om. Flera enmans- och mindre byråer har gått i konkurs, likviderats eller så säljer de sina livsverk i hopp om att kunna rädda medarbetare och se sina livsverk leva vidare i någon annan form. Det öppnar för andra byråer som nu ser sin chans att växa och ta marknadsandelar.

Springtime är på uppköpsrunda och har den senaste tiden köpt både Mahir PR och Next PR. I våras såldes Sargasso PR till pr-företaget Sund Kommunikation. Sund Kommunikation har för övrigt sålts till Trimedia. Även de största pr-byråerna växer genom uppköp. I februari blev det offentligt att Kreab går ihop med den Londonbaserade kommunikationsbyrån Gavin Anderson. Och under sommaren har de globala pr-byrånätverken Ketchum och Pleon fusionerat.

Pr-branschens utmaningar 

Är pr-branschen är på väg in i en mogen marknad med allt vad det bär med sig? Hårdare konkurrens om uppdragen och prispress samtidigt som byråernas erbjudande och kompetens synas i sömmarna på ett helt annat sätt än tidigare.  Det räcker inte längre med att bara snacka. Jag tror att kraven på visad effekt och resultat kommer att öka, och konkurrensen om kunniga medarbetare består.

Traditionell mediebearbetning kommer att få stå tillbaka för de nya medierna. Tydligare positionering kommer att blir viktigare för att särskilja sig i mängden (när alla erbjuder mer eller mindre samma tjänster) och när konjunkturen vänder kommer efterfrågan på strategisk rådgivning att öka ännu mer.

Det betyder att nischbyråer blir vanligare, pr-byråerna behöver marknadsföra sig mer, och vikten av att gör rätt sak och anamma det nya medielandskapet blir avgörande.

Handbroms och gas på samma gång

Samtidigt som en del pr-byråer tvingas att dra ner och ta fram sparpaket, så behöver andra rekrytera. Generellt sett har pr-branschen trots allt stått sig förhållandevis bra. Vi ser inte några konkurser som i reklambranschen. Och om branschmedia är ett sanningsmått på det återstår att se, men än så länge har inga pr-byråer (förutom någon enmansbyrå) kastat in handduken.

Att byråkartan kommer att fortsätta ritas om det vet vi, frågan är bara hur?

The Next Big Thing

september 3, 2009

I tisdags var jag (och Hannes) på trevligt mingel på Spotlight PR, med temat social media. Kvällen till ära så hade kontorsgolvet dekorerats med röda lappar med frågeställningar, påståenden etc. om social media.  Framför allt en lapp med frågan Vad är nästa stora grej (kan ha varit formulerat på engelska) som fångade min uppmärksamhet och fick mig att fundera. Förmodar att det var precis vad som var meningen med dessa lappar, så tack Spotlight. Nåväl, på min väg till helt annat mingel som inte har med saken att göra funderade jag lite på nästa grej. För två tre år (på den där tiden när det var facebookhajp) sedan hade jag nog tvärsäkert lagt ut texten om att plattformar för ett mer nischat innehåll skulle vara grejen.

Två aspekter hindrar mig ifrån det, de nischade innehållet är en del av Internets DNA. En plats där du möter dina gelikar och bekräftar din egen världsbild, en aspekt som innehåller både negativa och positiva aspekter men resenomang om det överlåter, jag med glädje åt bloggar med en annan inriktning. Pratbloggens fokus är PR så vilken roll spelar då nå nästa stora grej för mig i mitt yrke?  Naturligtvis är det ett grundkrav att jag är uppdaterad på vilka olika alternativ som lanseras som den nästa stora grejen. Men samtidigt bör jag inte förblindas av nyhetens behag, som fallet ibland blev med Twitter i Sverige i början av 2009 när hajpen var som störst.

Redan under mitt år på Berghs fick jag ibland intrycket av att såväl kommunikatörer som företag glömde ställa sig frågan var deras primära målgrupp befann sig.  Närvaron i social media handlar ju trots allt initialt om att möta sin målgrupp där de är. Ett arbete som är nog så svårt då varje målgrupp idag oftast innehåller flertalet subgrupper där den minsta gemensamma nämnaren ofta är demografisk. I ett landskap där nästa stora grej troligen är verktyg som organiserar en digital närvaro som blir allt spretigare (japp även jag tror på Google Waves). Kan det ibland vara en fara att bara titta på vad nästa stora grej är. Vilket visar att jag har mycket att lära, av de andra lapparnas innehåll minns jag inget, ett misstag jag inte tänker upprepa, åtminstone inte på kontorstid.

Bra text om bland annat frågan vad nästa grej är kan ni hitta på utmärkta Mindpark och Joakim Jardenbergs inlägg i söndags

Alla dessa dagar…

september 2, 2009

Nej, det här ska inte bli ett inlägg om Kjell-Olof Feldt. Hans bok är ett annat ämne.

De dagar rubriken syftar på är alla dessa temadagar. Som alla säker vet så är i stort sett alla dagar om året en ”dag”. Fetaostens dag infaller den 15 oktober. På samma dag infaller även ”vita käppens dag”. Den 23/3 är det Världsmeteorologidagen, som nog alla som har sett en väderleksprognos betvivlar ens finns. Det råder även tvivel bland meteorologerna själva om dagens ens kommer, eller när den faktiskt inträffar (tack @mlfnk för skämt). 1 april kallas på alladessadagarspräk för ”skojardagen”.

Detta är inget nytt, men anledningen till att jag upprepar dagarna är att det igår, den 1 september, var Fluortanternas dag, vilket firades med sång, påmpa och ståt på Sergels torg i Stockholm. Om pastan.se hade varit lite bättre på att låta andra sprida sitt material hade jag kunnat embedda filmen här, men nu får ni nöja er med en länk istället.

Jag har hamnat lite mittemellan fluortantkampanjerna. När jag var liten fanns de inte, eftersom alla i Sverige hade perfekta tänder. När de gjorde sin comeback för cirka 5 år sedan var jag för gammal så jag har ingen direkt relation till dem mer än vad jag hört från föräldrar och släkt.

Jag vet inte om Folktandvården i Stockholm, som ligger bakom Fluortanternas dag, har haft hjälp med att sätta ihop kampanjen men jag hoppas inte det, såvida inte sången är medvetet ostig på ett ironiskt sätt som faktiskt skulle vara självreflexivt på ett härligt distanserat sätt. Det är ännu bättre om de inte fått hjälp eftersom initiativet då, i alla fall enligt mig, framstår som genuint och lite gulligt.

Kampanjen verkar ha fått bra spridning och en sökning på google ger träffar på både bloggar, tradmedia och forum. Folktandvården har endast en liten notis om det vilket är lite konstigt. Jag gillar initiativet och till viss del utförandet, men tycker att man kunde byggt lite mer på den nästan mytiska figur som fluortanter blivit i dagen ssamhälle. Jag antar att detta skulle varit lite kontraproduktivt eftersom fluortanterna själva verkar vilja röra sig bort från idén om flurotanten som just ”tant”, men det är en bra story som skulle gå att bygga vidare på.

Jag kommer med spänning att följa utvecklingen av Fluortantens dag. Hittills är de ”120 flourtanter och en flourfarbror” som åker runt i skolorna. Vi får väl hoppas på fler, eller?

Fluortant? Nej, Kjell-Olof

Fluortant? Nej, Kjell-Olof