Archive for juni, 2009

Lobbyist, Javisst?

juni 30, 2009

Jag var precis (ha) och såg Precis seminarium om lobbyismens roll i demokratin. Återigen intressanta tankar och åsikter, men det bränner aldrig till. Jag förstår att alla som anordnar seminarium vill driva en tes, en poäng, en fråga. Men det blir i längden lite tråkigt att titta på seminarium efter seminarium som kännetecknas av konsensus! Det känns som om borggårdsfreden redan börjat i Almedalen. Ge mig gärna tips om ni varit på något seminarium där det hettat till.

Jag uppskattade däremot diskussionen om lobbying. vs. påverkan. Det ena anses fult, det andra anses vara en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Enligt en undersökning genomförd av Precis och analyserad av Tommy Möller vill ingen politiker säga att de är manipulerbara, men flertalet säger att kollegor är det. Men, när vi på seminariet talar om påverkan, säger alla att det är ett krav, en demokratisk förutsättning och en självklarhet. Som Tommy Möller sa ”Det finns nog väldigt få som skulle skriva under på att det är opåverkningsbara. Det anses nog mycket osympatiskt. Som att hävda att man inte tar intryck av något”.

Så, vad ska räknas som hemsk manipulation och vad ska räknas som sund påverkan? Jag är ingen erfaren lobbyist, har knappt ens varit inne och nosat i Riksdagen eller i några utskott. Men intressant är det.

Nu ser jag fram emot Maud ikväll!

Annonser

Almedalsveckan – Hannes första dag

juni 30, 2009

Mitt första seminarium under gårdagen var TidningsUtgivarnas seminarium om hur bloggar påverkade valet i USA 2008 och även hur sociala medier kommer att påverka valet i Sverige 2010.

TidningsUtgivarna hade inte sparat på krutet och hade flugit in Huffington Posts cherfredaktör Katherine Zalewski, som enligt många var en av faktorerna till Obamas vinst i november 2008. Zalewski var självsäker och lite jagvetverkligenmerändig-aktig på ett sätt som man oftast ser hos amerikaner. Hon pratade mycket om att Huffington Post på grund av sina 200 bloggare publicerar så extremt mycket mer information än vad traditionella medier gör. De har en relativt, för att vara en ”blogg”, stor redaktion som arbetar heltid på tidningen med att lyfta fram de nyheter som får flest läsare.

Innehållet är i princip läsarstyrt. Huffington Post kontrollerar ständigt vilka storys som är de mest lästa och lyfter fram dem. De bygger även sina storylines på samma sätt. En artikel som får väldigt många klick följs upp, följs upp och följs upp tills intresset bland läsarna dalar.

Intressant? Nja. Brännande? Nej. Zalewski var som sagt inspirerade, charmig och intressant, men jag saknade diskussioner kring vad som egentligen skiljer Huffington Post från en traditionell webbtidning? De nosade vid ämnet, men diskussionen fördjupades aldrig. En uppenbar skillnad mellan Huffington och tradmedia är att de förra använder sig av medborgarjournalistik i hög grad, men de redaktionella produkterna? Är det egentligen någon skillnad? Läs även Rolf van den Brinks kommentar.

Del 2 av seminariet bjöd på en debatt mellan Jessica Ritzén, från den numera nedlagda Fattigbloggen, Per Schlingmann (m), Ibrahim Baylan (s), Karin Petterson, Fokus och Birger Östberg, Westander PR. Debatten modererades av Cecilia Garme. Hon var lite mesig. Varje gång debattörerna var på väg in i något intressant, tappades det bort och Garme lyckades inte styra tillbaks dem.

Det som var mest intressant under seminariet var Baylans fråga ”Vilka orkar vara kvar om sociala medier blir en för stor del i varje politikers liv?”. Baylans åsikt verkade vara att sociala medier är en skvallertidning. En interaktiv HäntExtra. Han menade att om det ständigt fanns ett krav på att blotta sitt privatliv, och om detta blev ett krav för att vara politiker, skulle vissa människor ta avstånd ifrån det politiska livet enbart av den anledningen. Birger Östberg kontrar med klyschan att det privata är politiskt.

En vettigare åsikt kom fram genom Petterson som menade att poängen med sociala medier inte är att man ska skriva om vad man ätit till frukost, när och vad man tvättar, eller vad man ser på TV utan att det ska användas för att utöka möjligheterna till interaktion och konversation mellan makthavare och folket. ”Det spelar ingen roll hur många inlägg man gör eller hur många followers man har på exempelvis Twitter. Det är konversationen som är det meningsfulla!”. Faktiskt ett mycket intressant seminarium.

Resten av dagen spenderade jag på ett seminarium om grön IT som hölls av Dialect och ett ytterst intetsägande seminarium om varför vilka skolor lyckas och andra inte, arrangerat av SKL.

Gammalt?

Gammalt?

På plats i Visby

juni 28, 2009

Prat PR är på plats i Visby! Vi bor i ett hus utanför stan med en trädgård, grill och cykelhjälmar. Varje dag kommer vi att sammanfatta våra intryck från politikerveckan i Almedalen här på Pratbloggen så höll ögonen öppna! Om ni vill oss något finns vi alltid tillgänliga på våra mobiltelefoner och läser mail så ofta vi kan.

Vi ses!

Prathuset

Prathuset

Almedalen svämmar över – men ändå…

juni 25, 2009

I morse läste jag i DN att Almedalsveckan än en gång slår rekord i antal arrangemang. Enligt en undersökning som Pr-byrån Hill & Knowlton genomfört har antalet arrangemang ökat explosionsartat från år till år, även under de senaste 5 åren. Från 660 till 1040 (!) aktiviteter i år. Ingen sensationell nyhet kanske men det som undersökningen fokuserar på är dock hur svårt det är att bryta igenom mediebruset i Almedalen. Det ter sig ganska naturligt att de medier som faktiskt har reportrar på plats inte kan bevaka 1040 aktiviteter organiserade av, om inte lika många, så åtminstone några hundratal politiska partier, intresseorganisationer, kommuner, landsting, lobbyister, PR-byråer, NGOer, företag etc.

En intressant aspekt av undersökningen är att det faktiskt är partiledarna Reinfeldt och Sahlin som leder utrymmesligan. Trots att jag jobbar med PR och vår byrå har kunder som organiserar seminarier och debatter nere i Almedalen tycker jag att det är skönt att politikerna får mest utrymme. Det känns lite traditionsrikt på något sätt. Som om saker är som de ska vara (trots att ministrarna får mycket hjälp av PR-byråer).

Men, vad ska man göra för att få utrymme i media om det är det som man vill? Det gäller väl, precis som under resten av året, att knyta an till en debatt som man vet kommer att bli het under veckan. Att skapa en debatt är naturligtvis svårare än att haka på en redan existerande. Det finns några få exempel på när nyheter kommit som från ingenstans, men de är relativt få och involverar oftast kändisar. Minns Kulturpartiet 2005 som genom att bilda ett ”fiktivt” parti ville lyfta kulturfrågorna. Det krävdes en ganska arg (har jag hört ryktesvägen) Olle Ljungström, en gladare Kim Anderzon och en frånvarande Katarina Mazetti för genomslag för den nyheten.

Om jag ska vara helt ärlig har jag själv aldrig varit i Almedalen, men jag har följt det med stort intresse varje år och är fruktansvärt nyfiken på hur det kommer att bli när vi på Prat PR åker ner på söndag kl 12:20. Jag har alltid lusläst tidningar, följt morgonprogrammen och memorerat program men i år kommer jag att få vara där på riktigt!

Är det som Martin Ågren säger att nätverkande är allt? Jag är spänd av förväntan. Ses vi där?

Almedalen anno 1970, pre PR invasion.

Almedalen anno 1970, pre PR invasion.

Är det ok att ringa och följa upp?

juni 24, 2009

Det har alltid (i alla fall så länge jag arbetat) varit standard inom PR-branschen att ett pressmeddelande följs upp av ett antal telefonsamtal till journalister. ”Hej, har du sett mailet? Vad bra. Tack, hej då.”, brukar det låta, och i ärlighetens namn vet vi väl alla om att det varken uppskattas av journalister eller dem som ringer. Eller? Tidskrävande nödvändighet eller kvävande onödigt?

Frågan har även debatterats fram och tillbaka, och jag vet att jag själv alltid kastas mellan viljan att journalisten i fråga inte ska tappa bort mitt pressmeddelande i högen av andra, och rädslan för att störa, att tjata, att tråka.

Journalistics.com kan man läsa om vad journalisterna egentligen tycker om uppföljningssamtal (journalister från USA). Förvånande nog verkar det som om majoriteten av journalisterna inte har något emot att bli uppringda. Hela 76 procent av de tillfrågade i Journalistics.com’s undersökning har inget emot att ta emot uppföljningssamtal. MEN, självklart är det ett krav att man ringer till en journalist med intresse för det man vill pitcha. Håller man sig inte till detta grundkrav finns det antagligen inte någon som inte hatar dig.Vidare kommer 12 procent att tycka illa om dig och ytterligare 12 procent kommer att älska dig, just på grund av anledningen att de får så extremt mycket information att det ibland är svårt att lägga märke till ALLT.

Så, oavsett om man når en journalist som kommer att tolerera dig, hata dig eller älska dig är det så klart några saker man måste tänka på:

1. Var expert på din nyhet! Kan du inte svara på följdfrågor är det ingen idé att du ringer.
2. Gör research om journalisten du ska ringa.
3. Tänk igenom tidpunkten för ditt samtal. När sitter de i lämning, redaktionsmöte, lunch etc.?
4. Sätt inte en oinsatt praktikant på att ringa. Igen, om inte personen som ringer är insatt i nyheten/produkten/händelsen är det ingen idé att ringa.
5. Anpassa nyheten efter det medie du ringer till.
6. Var kortfattad. Var beredd att presentera din nyhet på 2-3 meningar. Vad är nytt, vad kommer journalisten få ut av att ägna tid åt att prata med dig?

Det här är mina åsikter. Jag vet att alla har egna tips, tricks och etikettråd för journalistkontakt. Dela gärna dina egna och säg emot, håll med eller älska.

Min telefon, som jag ibland använt för att tala med journalister.

Min telefon, som jag ibland använt för att tala med journalister.

Varför blir alla Avatarer gröna

juni 23, 2009

I morse skrev @skigod, en kollega från Sidney, följande Tweet: OK so why are so many of the avatars on Tweetdeck coming up with a green tinge? Martian takeover?

Orsaken till hans fråga är att fler och fler användare av twitter under den senaste veckan har valt att färga sin avatar (profilbild) grön. Detta beror inte, som @skigod frågar, på en utomjordisk invasion och inte heller på att våren är här. Det är för att stötta upproren i Iran.

Ända sen den 12 juni har proteseter rasat i Iran. Orsaken är att den sittande presidentetn Ahmadinejad tros ha vunit valet genom fusk. Oppositionsledaren Mousawi är enligt många den rättmättiga vinnaren och anhängare till Mousawi har sedan valet gått man ur huse för att visa sin ilska över valet. Grön är rörelsens färg.

I Sverige har den gröna avatarens vara eller inte vara lett till viss debatt. Exempelvis gick Nichlas Strand (@deeped) ut och sa att han inte skulle färga sin avatar grön eftersom det var fundamentalisternas färg.

Oavsett valet av färg är det ett intressant fenomen. Hittils har drygt 200 000 Tweeple valt att stötta den Iranska befolkningen genom att färga sin avatar grön. Twitter är även en av de snabbaste informationskanalerna ang. händelser inne i Iran (följ exempelvis @ghafari, skriver ofta på arabiska men även engelska). Brian Solis gick ut och sa att twitter brädar CNN vad gäller snabb nyhetsrapportering.

Jag tycker att det här ar vädigt intressant eftersom det drar flera saker till sin spets. Kan man tro på alla tweets som kommer från Teheran? Vem är det som skriver dem? Vill inte folk ha mer nyanserad journalistik än vad som ryms på 140 tecken? Jag kommer inte att gå in på dessa frågor nu, utan vill bara peka på det spännande i att 200 000 människor, drabbade eller inte drabbade av krisen i Iran, genom små medel som att ändra färg på sin avatar kan stötta en rörelse som försöker åstadkomma förändring på andra sidan jordklotet.

logo

Årets Konditor

juni 22, 2009

Idag har jag och Ida Ståhlnacke spenderat hela dagen på Nordiska museet (som för övrigt har en väldigt rolig utställning med gamla proggaffischer just nu). Vi har haft möte med alla finalisterna i Årets Konditor 2009. Vilka de är offentliggörs först på onsdag, men vi är väldigt nöjda med startfältet! Prat PR har arbetat med projektet sedan 2007 och tävlingen har växt varje år sen vi började arbeta med det.

Att jobba med tävlingar är alltid tacksamt. De har ett inneliggande spänningsmoment som är relativt enkelt att kommunicera. Dramaturgiskt är det perfekt och har man bra människor i final är nästan halva jobbet gjort. Men, det vi till stor del lägger ner tid på i år att utveckla konceptet. Rutinerna sitter där de ska, och faran med att jobba med samma projekt i flera år i rad är att man efter ett tag riskerar att blir lite blasé. Aldrig för uppgiften, men ibland an arbetet gå på rutin. Så, för att varken journalister eller publiken ska svika gäller det att varje år ta tävlingen framåt, och skapa händelser som känns nya.

Vad som händer i år får ni veta senare. Vi sitter fortfarande tillsammans i arbetsgruppen och planerar.

Tony Olsson, mästerkonditor, Tommy Flodqvist, SBK och Ida Stråhlnacke, Prat PR

Tony Olsson, mästerkonditor, Tommy Flodqvist, SBK och Ida Stråhlnacke, Prat PR

Midsommar och Birgit Nilsson

juni 18, 2009

Nu har vi satt igång bloggen på riktigt. Först är det visserligen midsommar, men vi sätter igång ändå, på riktigt.

Veckan innan midsommar har inneburit väldigt mycket jobb med The Birit Nilsson Prize. Det är vi på Prat PR som sköter mediekontakterna kring priset och planeringen av prisceremonin. Vi gör detta tillsammans med vår systerbyrå i Schweiz, Farner PR. Det är ett extremt roligt projekt som kommer att ta upp mycket av vår tid fram till den 13 oktober då allt går av stapeln på Kungliga Operan. Priset är även en del av det officiella programmet kring EU-ordförandeskapet, som Sverige tar över den 1 Juli. Om ni vill hålla er uppdaterade så kika in här på pratbloggen, på Operans hemsida eller på den officiella sajten för the Birgit Nilsson Prize.

Det går faktiskt att köpa biljetter till ceremonin. De släpps den 4 augusti och säljs genom Operans biljettkassa och Ticnet.

Men först ska vi som sagt fira midsommar! Över helgen hoppas vi att ni lyssnar på när Birgit Nilsson sjunger Liebestod ur Richard Wagner’s Tristan und Isolde

/Hannes