#Almedalen

Ibland är det fantstiskt hur snabbt saker rör sig idag. Det är klyschornas klyscha men det är fortfarande roligt när det blir övertydligt.

Exempel: Hannes sitter på CSR Swedens seminarium och skriver tweets som taggas med #almedalen. (för förklaring om hashtags och fenomenets slagkraft under Almedalsveckan, läs Brit Staktons inlägg här) Efter seminariet skriver Hannes ett blogginlägg där han skriver ner några reflektioner och skriver en #almedalen-taggad tweet om att han bloggat. Två timmar senare får Hannes en förfrågan om att skriva en debattartikel med tankar om seminariet.

Snabbt.

Det finns, naturligtvis, både positiva och negativa saker med detta. Positivt – information sprids, åsikter sprids, jag kan genom väldigt enkla medel nå ut med det jag vill säga. Negativt – informationshetsen gör att ett flertal människor hastar igenom texter av alla de slag eftersom man vet att det kommer en ny text alldeles snart. Man har ju typ 145 items i sin google reader!

Detta leder till att man ofta inte tar sig tid att faktiskt läsa det som står. Man skummar, hoppar stycken man inte fastnar för direkt och skapar sig ibland en felaktig bild om vad det faktiskt är personen i fråga vill säga. Inget nytt, men det blir ibland väldigt tydligt.

Jag fick även under Almedalsveckan en tweet skriven till mig som löd ”Tittar inte på TV. Följer inte i tidningarna. #Almedalen straight från din twitter räcker. Långt. Längre. En komplimang.” Det finns fler exempel på liknande åsikter. De 140 tecken långa inläggen verkar alltså vara nästan uppskattade som de längre analyserande inläggen.

Smabbhet var ordet.

Etiketter: Almedalen, Hannes, hashtag, informationshets, Twitter