Prisvärt och bra, dyrt och dåligt?

För en tid sedan satt jag och några kollegor och pratade om matpriser. Det visade sig att flera av oss inte hade en aning om vad saker och ting i mataffären kostar, vi kom fram till att vi köpte vad vi ville oavsett priset. Vi kom också fram till att Coop var dyrt jämfört med andra matkedjor, detta baserat på att vi till och från trots allt kikade på kvittots slutsumma när vi kom hem med våra matkassar. Coop verkar ha over heard vårt lunchsamtal ehuru de sedan en tid försöker plocka bort dyra leverantörer från sina hyllor. Förra året fick Saltå Kvarn sig en duvning med hänvisning till deras priser. Att Saltå i möjligaste mån tar fram varor som är ekologiskt odlade och i stort tar ett enormt miljöansvar ligger helt i linje med Coops egna mantran verkar ha gått förbi de bistra förhandlarna.

Nu är det Leksandsbröds tur. Detta av så många svenskar uppskattade urbröd av knäckekaraktär säljs inte längre i Coops butiker i Stockholm, Gävle och Mälardalen. Det på grund av att Leksandsbröd inte kan prispressa på det sätt Coop önskar, Coop kräver prissänkning, Leksandsbröd varken kan eller vill , alltså åker de ut. Värt att notera är att Leksandsbröd liksom Saltå jobbar mot en tillsatsfri produktion, något de nu har lyckats med. Naturlighet och frihet från tillsatser kostar, billigast är sällan bäst, lite dyrare är inte alltid snobbism eller humbug. Eller vad tycker du?

Det kommer att bli intressant att följa utvecklingen, kanske står vi till slut och väljer bland den enda, billiga sorten bröd som finns tillgängligt i matbutiken. Eller så odlar vi vårt eget råg och gräddar vårt eget knäckebröd vid hemmets härd, naturligt, gott och billigt. Fast knäckeröd är enligt mig inte särskillt dyrt i butiken heller, varken hos Coop eller någon annanstans, ett kilo smågodis kostar mer.

Etiketter: COOP, Leksandsbröd, prispress, Saltå Kvarn, Tillsatser