Archive for the ‘Blogg’ Category

Är ett land utan pressfrihet en demokrati?

juli 13, 2010

Italien är på många sätt ett märkligt land. Ett land fullt av kontraster där det vackra och det förskräckliga lever sida vid sida.  Ett drömland när det gäller kultur, konst, historia, klimat, livsnjutning och ”la dolce vita”, men ett mardrömsland när man tänker på den krångliga byråkratin, det icke fungerande samhället, maffian och korruptionen i politiken.

Sedan jag flyttade från Italien har jag blivit mycket mer medveten om vad som händer i mitt hemland tack vare utländska massmedier. Italienska medier är inte fria vilket de flesta italienare som inte läser utländska tidningar kan tro. Informationen är manipulerad eftersom nästan alla medier ägs av den politiska makten och många viktiga händelser rapporteras inte till folket. De som är intresserade av att skaffa sig en mer kritisk bild av vad som händer och behärskar ett annat språk tillräckligt bra, måste söka information i utländska medier.

TV dominerar som informationskälla och står för 80 procent av italienarnas nyhetsintag. Och ”alla” vet att italiensk TV och politik är starkt relaterat till varandra eftersom landets premiärminister äger 3 stora TV-kanaler – och ett mediehus. Inte ens statliga RAI, som borde vara opartiskt och oberoende, är det. Regissören Erik Gandini gjorde en intressant dokumentärfilm om TV:s makt i Italien, Videocracy, som fick mycket uppmärksamhet på Venedigfestivalen förra året. Den censurerades av italienska TV och även RAI vägrade visa filmens trailer, vilket startade en stor hajp kring filmen i italienska sociala medier.

Den senaste debatten kring pressfrihet drog igång när premiärministern presenterade den så kallade ”Legge Bavaglio”, munkavel-lagen, som gör det svårare för åklagare och polis att avlyssna brottsmisstänkta samtidigt som journalisternas arbete försvåras. De journalister som vill skriva om brottsundersökningar kan få upp till tre års fängelse och saftiga böter.

Protester mot presscensur

Lagen ska förmodligen röstas igenom den 29 juli, mitt under semestern, trots många protester och demonstrationer från presskåren och oppositionen. Kan man fortfarande kalla ett land utan pressfrihet för demokrati? Är det inte pressens uppgift att informera medborgarna? Är det inte medborgarnas rätt att få vara informerade om det som händer i landet? Jag tror inte någon annan demokrati hade accepterat ett sådant lagförslag, och om italienarna inte kan vara informerade på ett korrekt sätt, borde kanske EU ingripa. Italienska medier har börjat tänka på alternativa lösningar, såsom att flytta domänen av webbtidningar utomlands där det finns pressfrihet.

Demonstration i Rom mot munkavel-lagen

Journalisten Tiziana Ferrario protesterar mot Legge Bavaglio

I Italien finns det tyvärr alldeles för få fria röster, och den som lyckas nå ut blir ofta nedtystade, som Roberto Saviano, som skrev om sina intressanta tankar om just munkavel-lagen i La Repubblica.

Roberto Saviano

Från ett land med riktig pressfrihet, följer jag utvecklingen i mitt hemland och kan inte låta bli att bli riktigt upprörd.

Annonser

Vår eviga kärlek till det exotiska

juni 30, 2010

Nu när semesterperioden har börjat, läser vi i medierna att svenskarna reser till exotiska destinationer som aldrig förr. Charterbokningarna har ökat, utbudet för ressugna konsumenter likaså, och konkurrensen i resebranschen hårdnar. I år verkar kryssningar vara populärast: i varje resemagasin och resebilaga hittar man vackra kryssningsreportage, och dags- och kvällspress rapporterar om nya aktörer på marknaden som testar nya sätt att locka resenärer. Medan italienska MSC Cruises har som godmor till sina fartyg ingen mindre än filmlegenden Sophia Loren, passar Costa på att samarbeta med Anita Ekberg och Disney Cruise lockar med Musse Pigg.

Kryssningsbranschen är relativt ny i Norden, och många internationella rederier väljer att satsa på nordborna. Enligt European Cruise Council, har den skandinaviska kryssningsmarknaden ökat med 41 procent fler passegerare det senaste året, vilket är den högsta siffran i Europa.  Det som är intressant är att den traditionella bilden av kryssning förändrats snabbt: från att anses vara en lyxig och dyr semesterform för bröllopspar och förmögna pensionärer, har kryssning blivit en alltmer folklig semesterform.

En ny undersökning om svenskarnas resvanor gjort på uppdrag av MSC Cruises, visar att nästan varannan svensk kan tänka sig åka på kryssning nästa semester. 45 procent av resintresserade svenskar har en kryssning i Medelhavet eller Karibien i åtanke när de planerar semestern, och hela 67 procent av de tillfrågade skulle kunna tänka sig byta ut skidsemestern på vintern mot en kryssning på varmare breddgrader. Av de som har barn kan hela 62 procent tänka sig att åka på kryssning tillsammans med barnen. Kryssning är den nya chartern alltså!

Jag var i London nyligen och märkte ett starkt intresse för allt som kommer från Skandinavien. I de fina skivaffärerna stod plattorna av José Gonzales, Nicolai Dunger, Lykke Li i de främsta hyllorna, Bergmans dvd-boxar hade den fina skyltfönsterplatsen, Millenium-trilogin ockuperade varenda bokaffär. Och så av en slump gick jag förbi Bröderna Olssons i Soho och två svenska caféer: en på Brick Lane och en i Marylebone. Det kan vara så att jag nu blivit mer uppmärksam, men jag blev lite glad över att se att Sverige känns exotiskt även för engelskmän! 

Love in the Time of cute

juni 4, 2010

Rubriken syftar såklart till Gabriel Garcia Marquez klassiker Love in the Time of Cholera. Kärlek är ett klassiskt tema; alltid aktuellt och förståeligt av de flesta, även idag.  Huvudpersonen, läkaren Urbino, är enligt Wikipedia  ”a herald of progress and modernization”. Framåtsträvande och modern. En kärleksfull, romantisk, progressivt tänkande läkare i kolerans tid. Det är mycket möjligt att Urbino hade bloggat om han fanns idag, och jag tror att han hade skrivit om sin intensiva kärlek och kanske till och med, när livet var för hårt mot honom, postat bilder på söta djur (vilket faktiskt är vad den här texten kommer att handla om, efter den något krystade inledningen).

Jag älskar filmer och bilder på söta djur. Jag är inte ensam, och inte först. Fredrik Strage skrev redan 2006 en text med rubriken Djurfluktare: ”Inget får störa gullpundarnas kick av att se det pluttinuttigaste djuret”. Även jag är lite beroende. Framförallt efter att jag skaffat mig en egen valp. Jag trodde att det skulle dämpa mitt behov, men har snarast ökat det. Jag har en mopsvalp sovande i knät och dessutom 14 mopsvalpar i samma korg på skärmen.

Det som fått mitt behov att explodera är Tumblr. Deras pay off är ”the easiest way to blog”, något som jag kan hålla med om. Publiceringsverktyget är verkligen absurt enkelt. Det består av sju knappar: Text, Photo, Quote, Link, Chat, Audio och Video. Vill jag publicera en bild, trycker jag på Photo, skriver en liten rad, och bifogar bilden. Bilden lägger sig då på plats, får rätt typsnitt etc. (Pratbloggen körs med WordPress, som har många andra kvaliteter).  Samma sak gäller video, text etc. Jag använder Tumblr som en personlig blogg, en blandning av foton, videor jag gillar, kortare inlägg, länkdelning etc.

Men, det finaste av allt, är att den har en funktion som liknar Twitter. Jag kan alltså ”följa” andra bloggar (typ som RSS) fast jag får upp hela inläggen, med bilder och allt direkt i min startsida. Inläggen av de personer jag följer ligger även, precis som på Twitter, i kronologisk ordning, och försvinner ”nedåt” när nya inlägg publiceras. Ser jag ett inlägg jag gillar, kan jag sedan ”Reblogga” det genom en enkel knapptryckning, likt en Retweet på Twitter.  Det är just möjligheten att på ett enkelt sätt kunna följa andra bloggar som gjort mig till en Gullpundare. Jag följer A Place to Love Dogs, The Pursuit of Happiness (som bara handlar om glada, söta saker), Super Cute, Cute Animals etc.

Kalla det korkat, opium för folket, eskapism eller vad ni vill, men efter en periods intensivt skrivande finns det få saker som är så avslappnande som att säga ”åååhhhh vad sööööt” om ännu en goldenvalp i en balja vatten.

ÅÅhhhhhh, så sööööt

Bloggarnas negativa (?) påverkan på miljön

december 18, 2009

Att bloggare agerar recensenter och testare av diverse produkter är ingen nyhet. Med inriktningar som mat, skönhet, inredning och eko skriver bloggarna om nyheter inom just deras intressesfär. Bu blandas med bä och allt från sågning jämte fotknölarna till sky high förekommer i recensionerna. Många bloggare tar upp nyheter på produktfronten flera gånger varje dag till läsarnas stora förnöjsamhet.

Men, det finns ett men. Vart tar alla testade produkter vägen, var förvaras de, hur behandlas de, finns det något miljötänk i denna dagliga jättekonsumtion av varor? Exempelvis en skönhetsbloggare som Malin Crona DN, hon recenserar säkert nagellack minst en gång i veckan. Det innebär att hon borde ha typ 5000 nagellacksflaskor i badrumsskåpet inom en snar framtid. Nagellack är lika nyttigt som billack för miljön, alltså inte alls. För att inte tala om alla maskaror, dyra ögonkrämer, concealers i budgetklassen, läppstift och vårdande ögonfransgeléer. Kanske skänker Malin bort en del av de testade produkterna till nära och kära, kanske hivar hon en del i soporna. Inte bra om vi tänker sopberg och miljöpåverkan.

Nu är ju Malin Crona inte en uttalad miljöpolis och jag har inte en aning om hur just hon löser detta så jag ska inte skälla på henne. Däremot ställer jag mig frågande till ekobloggarnas förhållningssätt till ovan nämnda problem, tänker de alls på det eller är det av underordnad betydelse i den goda kampen att få folk att köpa ekoprylar framför giftditon? Man kan ju ligga vaken om nätterna för mindre, i varje fall om man som undertecknad när ett konstant dåligt samvete över sopor och miljö vid sin barm.